Vad beror då detta på? Det finns flera viktiga förklaringar. Afrikanska regeringar anslår mellan fem och tio procent av sina budgetar till jordbruk. I Asien är motsvarande siffra i genomsnitt 20 procent.

Den mesta livsmedelsproduktionen i Afrika sköts av kvinnor. Men de saknar rättigheter generellt och kan sällan utöka eller förbättra sin verksamhet.

I många länder bedrivs jordbruket bokstavligen på stenåldersnivå. Och en av de största stötestenarna är frånvaron av privat jordägande. I exempelvis Etiopien där 85 procent av befolkningen ingår i jordbrukarfamiljer ägs all mark av staten.

Myten om att höga livsmedelspriser skadar världens matförsörjning är också en bov i dramat.

I rapporten “Den internationella livsmedelskrisen” beskriver och analyserar jag situationen i Afrika. Läs rapporten genom att klicka HÄR.