Kenyatta är den store vinnaren
Bland alla förlorare efter attacken i Westgate, Nairobi, finns det en vinnare. President Uhuru Kenyatta. Hur cyniskt det än kan låta så kom terrorangreppet som en skänk från ovan för hans del.
Jag har väldigt svårt att tro att den internationella brottmålsdomstolen ICC nu kommer att kunna driva målet mot honom till fällande dom.
De senaste dagarna har Kenyatta framträtt som en värdig landsfader. Han har predikat enighet och kraftfull kamp mot terrorismen. Det kenyanska folket har gått samman i solidaritet med offren i Westgate. De har donerat blod, skänkt pengar, visat att Kenya är ett enat land med ett enat folk. De har hyllat sin president som representerar denna enighet. Åtminstone enligt de nyhetsrapporter som nått oss.
Häromdagen ringde Barack Obama upp sin kenyanske kollega och försäkrade honom att USA är Kenyas bundsförvant i kampen mot terrorismen. Andra regeringschefer har gjort sammalunda och tillfogat floder av kondoleanser.
Uhuru Kenyatta håvar in pluspoäng. Nu står hans stjärna som allra högst. Han är en Good Guy.
Vem hade kunnat ana detta när den internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag åtalade Kenyatta för brott mot mänskligheten? Det handlar om mord, deportation, våldtäkt, förföljelse och andra inhumana handlingar.
Medåtalad är hans vicepresident William Ruto.
Åtalen mot dem kom efter våldet som följde på valet 2007. Kenyatta stödde den sittande presidenten Kibaki. Ruto stödde utmanaren Odinga. De var bittra motståndare. Efter valet bröt kravaller ut i hela landet. Över tusen människor dödades. ICC pekade ut Kenyatta och Ruto som huvudskyldiga.
Sedan dess har de båda spelat sina kort exakt rätt. Inför presidentvalet i mars i år gick de samman. De skakade hand, blev ett team. Visade att de stod över de stammotsättningar som annars dominerar det politiska livet i Kenya. De vann valet.
Den tionde september inställde sig William Ruto i Haag då rättegången mot honom inleddes. När Westgatemassakern bröt ut fick han permission för att åka hem till Kenya och styra upp situationen tillsammans med sin chef Kenyatta. ICC markerade tydligt att Ruto inte var vilken misstänkt skurk som helst.
Den 12 november ska Uhuru Kenyatta inställa sig i Haag. Flera vittnen har hoppat av och vägrar nu att delta. Kenyatta hyllas som en hjälte av det internationella samfundet. Obama ringer till honom och bedyrar sitt stöd för hans politik.
Finns det någon som tror att detta kommer att sluta med att Kenyatta hamnar i finkan?
Jag tror det inte. Funderar på att satsa en peng hos Ladbrokes.
Nu skall Kenyas ledare inför rätta
Den tionde september skall William Ruto, vicepresident i Kenya infinna sig i en rättssal i Haag. Han är åtalad av den internationella brottmålsdomstolen ICC.
Åtalet mot honom handlar om det våld som bröt ut efter det kenyanska valet 2007. Landet skakades av kravaller där fler än ettusen människor miste livet. ICC påstår att Ruto var en av dem som anstiftade våldet.
Men han var inte ensam om det. Hans chef president Uhuru Kenyatta är också åtalad för samma brott. Målet mot honom skall inledas i november.
Domstolen i Haag bildades 2002 och skall hantera riktigt tunga fall. Folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten. I början var nästan alla entusiastiska. I dag är 122 länder anslutna men det är något som haltar betänkligt.
Under sina elva år har domstolen uteslutande åtalat afrikaner. En enda fällande dom har presterats. Årsbudgeten för ICC ligger på motsvarande knappt en miljard svenska kronor.
Väldigt ensidigt med väldigt magert resultat till väldigt stor kostnad, alltså.
När nu Uhuru Kenyatta och William Ruto skall ställas inför skranket kommer det att få omfattande politiska konsekvenser. Kenya är västvärldens allra trognaste allierade i Östafrika. Ett amerikanskt så kallat ankarland. Kenyas militär bekämpar islamister i Somalia och upplåter baser och träningsmöjligheter för brittiska och amerikanska soldater.
Åtalen mot Kenyatta och Ruto har skakat om Afrika. Rwandas president Paul Kagame har sagt att ICC är en ny sorts imperialism. Sydsudans president Salva Kiir säger att domstolen har skapats bara för att förödmjuka afrikaner.
Det mullrar alltså bland Afrikas envåldshärskare.
Så länge ICC nöjde sig med att åtala småfisk som Thomas Lubanga i Kongo – som är den ende som hittills dömts – så var allt gott och väl. När president Omar Bashir i Sudan åtalades för begångna brott i Darfur började många afrikanska envåldshärskare skruva oroligt på sig. Och när åtalet mot Kenyatta presenterades, gick de i taket.
Om detta och mycket mer skriver jag i en rapport för webbmagasinet Frivärld. Rapporten presenteras den 10 september, alltså samma dag som rättegången mot William Ruto inleds.
Finn fem fel i Zimbabwe
Zimbabwes medborgare har sagt sitt. De vill ha kvar Robert Mugabe som president. Visst har valfusk förekommit men det kan inte ensamt förklara Zanu-PF:s jordskredsseger. Människor har tydligen med vett och vilja lagt sin röst på Mugabe.
Omvärlden frustar av ilska. Vad är det med folk där nere? Varför röstar de fel?
Det här är en av de riktigt knepiga delarna av demokrati. Att folk ibland röstar fel. I Algeriet röstade de fel 1991 när islamister vann valet. Militären grep in och återställde ordningen. Den demokratiska omvärlden andades ut.
I Gaza röstade palestinierna fel när de förde islamistpartiet Hamas till makten. Den demokratiska omvärlden bestraffade denna felröstning med sanktioner och blockader.
I Kenya röstade folk fel i våras då Uhuru Kenyatta blev president. Han är åtalad av den internationella brottmålsdomstolen ICC och får nog svårt att utöva sitt ämbete. Den demokratiska omvärlden mumlar om låg bildningsnivå bland publikum.
Och i Egypten, ja där röstade folk verkligen fel när de förde muslimska brödraskapet till makten. Och så gick det som det gick. Militären grep in och den demokratiska omvärlden blev nöjd.
Att idiotförklara folk som röstar fel är ett vanligt fenomen i den demokratiska världen. Det förekommer ju även i Sverige i diskussionen om Sverigedemokraterna.
Jag tycker det speglar en väldigt grund analys. Att algerier, palestinier och egyptier skulle rösta på Allah när de äntligen fick delta i ett fritt val kunde väl inte överraska någon. Allah är ju den enda överhet de accepterar.
Att kenyanerna röstade på Kenyatta, son till nationens grundare och företrädare för landets största folkgrupp borde inte heller chocka någon.
Och att Mugabe blev omvald var väl ganska väntat. Såvitt jag kan erinra mig finns det bara ett afrikanskt land där en sittande president har förlorat ett val, och det är Zambia.
Så varför alla dessa ifrågasättanden av valresultatet? Varför dessa konspirationsteorier och fördömanden? Varför inte bara säga: ”OK, zimbabwierna vill ha Mugabe. Fine. Folk får den ledare de förtjänar”.
Nej, en sådan attityd är inte förenlig med svensk politik gentemot Afrika. Vi skall uppfostra afrikanerna. Lära dem att tänka rätt. Få dem att förstå att de måste rösta i enlighet med utländska – läs västerländska – förväntningar.
Om de röstar på fel ledare, på den de faktiskt vill ha, så väntas smisk av den demokratiska omvärlden.
Rättvisa eller straffrihet i Afrika?
Rättegången mot Kenyas president Uhuru Kenyatta är framflyttad. Han skulle ha inställt sig i Haag i Nederländerna den nionde juli, åtalad som han är av International Criminal Court, ICC. Internationella brottmålsdomstolen på svenska.
Nu är det 12 november som gäller. Skälet uppges vara att försvaret begärt mer tid för att samla bevis för Kenyattas oskuld. Själv misstänker jag att ICC börjar få kalla fötter och ser sig om efter en möjlighet att först förhala och i förlängningen trolla bort åtalet.
Det är inte bara Kenyatta som skall inför skranket utan även hans vicepresident William Ruto. Om dessa båda herrar döms till långvariga fängelsestraff kommer det att utlösa enorma politiska konflikter mellan Kenya och EU. Kanske mellan hela Afrika och EU.
Det mullrar nämligen bland despoterna på den svarta kontinenten. Afrikanska Unionen AU har sagt att ICC ”jagar afrikaner”. Etiopiens premiärminister Hailemariam Desalegn spetsade till det med sitt påstående att jakten på afrikaner sker på rasmässig grund.
Tidigare har Sydsudans president Salva Kiir tillsammans med Rwandas Paul Kagame och Ugandas Yoweri Museveni kritiserat ICC hårt för sin ensidiga fokus på afrikanska bovar.
Kenya är västvärldens viktigaste allierade i Östafrika, såväl politiskt som säkerhetsmässigt. Stora värden står på spel.
Jag har mycket svårt att se hur ICC skall kunna hantera denna heta potatis med hedern i behåll. Döm Kenyatta eller döm honom inte. Båda varianterna blir förödande på varsitt sätt för domstolen.
Läs mer om ICC här på min blogg. Klicka HÄR.
Nu stundar sanningens ögonblick för ICC
ICC, den internationella brottmålsdomstolen i Haag, står inför sin största utmaning. Den har åtalat Kenyas nyvalde president Uhuru Kenyatta för brott mot mänskligheten.
Han skall inställa sig i Haag den nionde juli. Om han inte gör det väntar en riktigt stor politisk kris. Och om han gör det så väntar… just det, en riktigt stor politisk kris.
Upplagt för en sommarrysare, alltså.
Åtalet mot honom handlar om det våld som bröt ut efter det förra kenyanska valet 2007. Landet skakades av kravaller där fler än ettusen människor miste livet. ICC påstår att Kenyatta var en av dem som anstiftade våldet.
Domstolen i Haag bildades 2002 och skall hantera riktigt tunga fall. Folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten. I början var nästan alla entusiastiska. I dag är 122 länder anslutna men det är något som haltar betänkligt.
Under sina elva år har domstolen uteslutande åtalat afrikaner. En enda fällande dom har presterats. Årsbudgeten för ICC ligger på motsvarande knappt en miljard svenska kronor.
Väldigt ensidigt med väldigt magert resultat till väldigt stor kostnad, alltså.
När nu Uhuru Kenyatta skall ställas inför skranket kommer det att få omfattande politiska konsekvenser. Kenya är västvärldens allra trognaste allierade i Östafrika. Ett amerikanskt så kallat ankarland. Kenyas militär bekämpar islamister i Somalia och upplåter baser och träningsmöjligheter för brittiska och amerikanska soldater. De amerikanska flottbesöken i Mombasa står som spön i backen.
Om Kenyatta fälls i ICC blir han en internationell paria som ingen kommer att kunna umgås med politiskt. Var och en förstår säkert vidden av detta.
Enligt mina anonyma men väldigt pålitliga källor pågår ett intensivt lobbyarbete på allra högsta politiska nivå i Europa med syfte att avstyra processen i Haag.
Det finns några som intensivt håller tummarna för att det ska lyckas. Det är ett gäng afrikanska ledare som på senare tid har dragit igång det som närmast kan liknas vid en revolt mot ICC. Rwandas president Paul Kagame har sagt att domstolen är en ny sorts imperialism. Sydsudans president Salva Kiir säger att ICC har skapats bara för att förödmjuka afrikaner.
När Kenyatta svors in som president var hans ugandiske kollega Yoweri Museveni på plats. Denne sade att ICC hade försökt öva utpressning mot det kenyanska folket men att detta hade misslyckats.
Det mullrar alltså bland Afrikas despoter.
Så länge ICC nöjde sig med att åtala småfisk som Thomas Lubanga i Kongo – som är den ende som hittills dömts – så var allt gott och väl. När president Omar Bashir i Sudan åtalades för begångna brott i Darfur började många afrikanska presidenter skruva oroligt på sig. Och när åtalet mot Kenyatta presenterades, gick de i taket.
Är det här bra eller dåligt för Afrika? Det blir spännande att följa processen i Haag.