- Gaza mass graves, Burkina Faso executions, and soaring global hunger: The Cheat Sheet
- EXCLUSIVE: Inside Egypt's secret scheme to detain and deport thousands of Sudanese refugees
- ‘If we survive’: Palestinians in Rafah on fears of an imminent Israeli invasion
- US military aid to be sent to Ukraine right away
- The UN envoy, the controversial aid plan, and Myanmar’s fast-changing war
FN-s sexhandel i Afrika
Det var för väl att svenske FN-medarbetaren Anders Kompass friades från anklagelserna om att ha misskött sig när han rapporterade om FN-soldaters sexaffärer med minderåriga.
Storyn är i korthet att Kompass förra året informerade den franska regeringen om att landets FN-soldater stationerade i Centralafrikanska Republiken hade förgripit sig sexuellt på unga flickor i ett läger för internflyktingar.
När rapporten kom till FN:s kännedom blev Kompass avstängd från jobbet. Men nu har han alltså fått upprättelse.
Det här är, som man brukar säga, bara toppen på isberget. Jag har under mycket lång tid gjort omfattande resor i afrikanska konfliktområden och säkerligen blivit lite avtrubbad. Jag har inte skrivit om det här tidigare eftersom det är vardagsmat. Det är nämligen så att överallt där det finns utländsk personal av något slag – FN-soldater, nödhjälpsarbetare, livsmedelstransportörer eller liknande – så uppstår sexhandel med unga flickor, och kanske även pojkar. Jag har sett det här i Lokichogio i norra Kenya, i Liberia, Sierra Leone och diverse småorter i Sudan och Sydsudan.
Lokichogio var särskilt intressant. Där bodde jag i en månad för att göra en film för SVT om nödhjälpen till södra Sudan. Året var 2001 och lilla Lokichogio kryllade av utländska hjälporganisationer, tillsammans med FN-folk. Det var ett Klondyke för alla möjliga lycksökare. Där fanns de lokala nattfjärilarna som hängde på barerna sju kvällar i veckan och huvudsakligen attraherade kenyaner och andra afrikaner i det lägre inkomstskiktet. Men varje fredag anlände ett plan från Nairobi fullastat med lite mer högklassiga damer. De stannade under helgen och flög hem måndag morgon.
Överallt i svarta Afrika där manliga utlänningar med pengar konfronteras med unga kvinnor utan pengar uppstår sexhandel. Till saken hör också att synen på prostitution är oerhört mycket lättsammare i Afrika söder om Sahara än någon annan del av världen som jag känner till. (Jag har aldrig varit i Thailand, bör jag kanske nämna.)
Sex är ett betalnings- och belöningsmedel. För unga FN-soldater med begränsad erfarenhet av den här sortens afrikanska miljöer är det nog svårt att ta rätt moraliskt beslut. Därtill kommer grupptrycket från kamraterna.
Det här menar jag inte som ett urskuldande. Varje organisation bedöms utifrån dess egna medarbetares uppträdande på plats i fält. Frotterandet mellan utlänningar – med eller utan uniform – och lokala prostituerade sker oftast helt öppet. När hungrande småflickor får betala mat med sex är det sannolikt mer diskret. Just den varianten har jag inte bevittnat.
Den här gången var det franska FN-soldater som pekades ut. Nästa gång kan det vara svenska. Eller folk från någon hjälporganisation, som det finns väldigt gott om. Ingen ska tro att det bara är en viss kategori vita utlänningar som har sex med lokalbefolkningen.
Ingen ska heller tro att det bara är utlänningar. Men frågar man flickorna själva så säger de att de vita i allmänhet är snällare. Och oftast rikare och generösare.
Så där komplicerat är det, där man tror att världssamfundet kämpar för att upprätthålla de ärofulla principerna om alla människors lika värde.
Timbuktu och Gao befriade – islamisterna på reträtt
Timbuktu, ökenstaden i norra Mali är befriad. Franska styrkor tillsammans med förband ur Malis reguljära armé tog över staden igår, 28 januari.
Även staden Gao är nu i rätta händer.
Svenska nyhetsmedier ägnar detta endast förstrött intresse, vilket är dystert men inte oväntat. Titta gärna på Al Jazeeras reportage som visar hur franska och maliska styrkor rullar in i Timbuktu medan invånarna jublar. Klicka HÄR.
Hur mycket av stadens skatter som har förstörts under den nästan årslånga islamistiska ockupationen vet vi inte ännu. Enligt uppgift har forsknings- och dokumentationscentret Ahmed Baba förstörts av terroristerna. Där förvarades ovärderliga antika dokument. Läs min kulturessä i Uppsala Nya Tidning från i lördags som bland annat handlar om biblioteken i Timbuktu. Klicka HÄR.
Enligt sydafrikanen Shamil Jeppie vid Timbuktu Manuscripts Project i Kapstaden har privatpersoner räddat några av de mest värdefulla dokumenten.
Nu återstår att driva bort islamisterna från staden Kidal och att säkra hela det vida ökenområdet. Det blir den svåraste uppgiften och det blir afrikanska styrkor som ska åta sig detta.
Ingen ska tro att allt är frid och fröjd bara för att de större städerna är återtagna. Att skapa fred och stabilitet i det gigantiska ökenområdet i Västafrika kommer att kräva en global kraftsamling. Det är en angelägenhet inte minst för EU.
Hittills verkar det inte som om EU:s ledare begriper allvaret i situationen. De har inte förstått vilket hot islamisterna representerar.
Ständigt detta underskattande av krafterna i Afrika.
Om du vill fördjupa dig i situationen i Mali kan du läsa den rapport jag skrev för Frivärld i höstas. Klicka HÄR.
Timbuktu nästa mål för fransmännen i Mali
Timbuktu och Gao, de två viktigaste städerna i norra Mali, kan befrias från islamisterna inom en månad. Det hävdar företrädare för Malis armé.
Franska stridsflygplan uppges ha förstört al Qaida-baser nära Timbuktu. Allt fler länder i och utanför Afrika erbjuder nu fransmännen hjälp i form av transportkapacitet, logistik och spaningsutrustning.
Det är bra, men samtidigt känns det som att det är för lite. Det påminner om småbarn som spelar fotboll. En duktig spelare gör allt. De andra tittar på och tänker: ”hoppas han gör mål”.
Den franska politiska enigheten kring operationen i Mali börjar nu uppvisa sprickor. Den förre premiärministern Alain Juppé har krävt ett förtydligande från regeringen angående de långsiktiga målen. Handlar det om att stoppa islamisternas vidare utbredning i Mali, vilket sades inledningsvis, eller handlar det om att befria hela Mali från islamisterna? Det är två mycket olika militära projekt.
Som vanligt finns det en risk att dåligt definierade mål i kombination med avsaknad av en exitstrategi gör att en militäroperation kör fast. Juppé efterlyser större engagemang från afrikanska militära styrkor och en tydligare satsning på att stötta en återuppbyggnad av den parlamentariska demokratin i Mali. Det är lätt att hålla med om det.
Den internationella brottmålsdomstolen ICC inledde den 16 januari en undersökning om situationen i Mali. Det var inte en dag för tidigt. Nu strömmar vittnesmålen in om de islamistiska jihadisternas övergrepp mot människor i norr.
I snart ett år har islamisterna styrt över nära två tredjedelar av Mali. Under den perioden har flyktingar rapporterat om grova brott mot civila. Barn har tvångsrekryterats till stridande islamistförband i stor skala. Stympningar, mord och piskstraff har blivit vardagsmat.
Men nu handlar det även om förbrytelser utförda av Malis regeringsarmé.
Den Parisbaserade organisationen FIDH, som står för den internationella federationen för mänskliga rättigheter, larmar om läget. När den franskledda offensiven mot islamisterna inleddes i mitten av januari förekom, enligt FIDH, summariska avrättningar av misstänkta jihadister i städerna Sévaré, Mopti och Niono.
I Mopti uppges elva gripna personer ha skjutits ihjäl. I huvudstaden Bamako sägs tuareger ha trakasserats av militär.
När båda sidor i en konflikt utövar godtyckligt våld mot civila vet man att läget är extremt kritiskt. Det är nu oerhört betydelsefullt att omvärlden engagerar sig mer i Mali. Det får inte bara vara en angelägenhet för de stridande parterna.
Läs min essä i Uppsala Nya Tidning om Timbuktus hotade kulturarv. Klicka HÄR.
Vem finansierar islamisterna i Mali?
De som granskar hur vapen och pengar på olika vägar når islamisterna i norra Mali upptäcker ofta Qatars fingeravtryck på leveranserna.
Ihärdiga rykten gör gällande att det lilla penningstinna emiratet vid Persiska viken finansierar islamister i Mellanöstern och stora delar av Afrika, inklusive Mali.
Problemet är att detta är just rykten. Hårda bevis saknas.
I juni 2012 publicerade den amerikanska kongressen en rapport som bekymrat konstaterade att Qatar verkar finnas med överallt där islamister har militära framgångar. Detta trots att emiratet har nära band till USA både ekonomiskt och militärt.
”Somliga observatörer säger att al Qaida och andra våldsamma extremistgrupper tycks erhålla stöd från medborgare i Qatar, inklusive medlemmar i Qatars styrande familj”, står det i rapporten.
De afghanska talibanerna har ett kontor i Doha. Hamas förre Syrienchef Khaled Meshaal bor också där. Det är bekräftat att Qatar stöder islamistiska rebeller i Syrien med vapen och pengar.
Sedan lång tid tillbaka erhåller muslimska brödraskapet i Egypten och Tunisien stöd från Qatar. Det var därför inte särskilt oväntat att emiratet aktivt bidrog till de folkliga protester som störtade regimerna i de länderna. Aktörerna i Qatar visste att när väl de sekulära diktatorerna hade störtats och demokratiska val utlysts, så skulle muslimska brödraskapet kamma hem segern.
Emiratet hade en viktig roll i störtandet av Libyens ledare Moammar Ghadaffi. Och det är därifrån spåren leder till norra Mali.
När Ghadaffi föll frigjordes en mängd stridsdugliga legosoldater med avancerad militärutrustning. Det var de som utgjorde spjutspetsen i de islamistgrupper som erövrade norra Mali förra året.
Det franska försvarsministeriet har publicerat en rapport som kartlägger Qatar roll i det här avancerade politiska spelet. Det är den franska tidningen Le Canard Enchaîné, känd för sin förmåga att få regeringskällor att läcka, som har citerat rapporten. Läs HÄR.
När Qatar i dag profilerar sig starkt genom stöd till islamistgrupper, medlingsarbete i Darfur och nära samarbete med USA så kan detta verka både förvirrande och motsägelsefullt. Men mycket talar för att målet är att bryta Saudiarabiens dominans i den muslimska världen och samtidigt flytta fram islams positioner.
Ett konkret mål med stödet till islamisterna i norra Mali är att destabilisera Algeriet, som ännu inte har anfäktats av den arabiska våren. Det var det landet som krossade det första riktigt stora islamistiska upproret på 1990-talet. Al Qaida in Islamic Maghreb, AQIM, som är verksamt i norra Mali, är sprunget direkt ur den allra blodigaste islamistgruppen som till slut tvingades ge upp i Algeriet.
Men AQIM har fortfarande på sitt program att störta Algeriets regering.
Den nu pågående franska attacken mot islamisterna i norra Mali innebär en oerhört spännande utveckling. På pappret ser det ut som om Frankrike skulle kunna vinna med ena handen bakbunden. Men det största misstag som kan göras nu är att underskatta islamisternas militära kraft.
Och att inte göra rätt analys av det stöd de får.
Franska framgångar och motgångar i Mali
Islamister i Mali erövrade i dag, 14 januari, en stad mitt under en pågående fransk attack.
Frankrikes försvarsminister Jean-Yves Le Drian sade att staden Diabaly, 40 mil från Bamako hade fallit i islamisternas händer. Det är naturligtvis ett stort bakslag för fransmännen och ett tydligt tecken på att militärkampanjen i Mali inte blir den promenadseger som många har trott.
Le Drian sade att islamisterna har trängts tillbaka i den östra delen av landet men fortfarande håller ställningarna i väster, nära Mauretanien. De rör sig sannolikt fritt över de extremt porösa gränserna i öknen. Frankrike kan inte angripa dem när de flyr till ett annat land. Dock har Algeriet gett Frankrike tillstånd att använda dess luftrum.
Samtidigt med Le Drians uttalande kom en kommuniké´ från MUJAO, en av de Al Qaida-anknutna islamistgrupperna i Mali. En talesman sade till AFP att hans grupp skall slå mot ”Frankrikes hjärta”. Det betyder uppenbarligen attacker på fransk mark.
Islamisterna har haft snart ett år på sig att etablera sig i norra Mali. De har byggt kraftiga försvarsvärn med hjälp av utrustning som de har stulit från utländska konstruktionsbolag. Schaktmaskiner, grävskopor och annat har använts för att skapa skyddsrum och tunnlar i berg.
Norra Mali är nu det största territorium som någonsin har kontrollerats av Al Qaida. Och det handlar inte bara om det området, en yta som Afghanistan. Stora delar av hela Sahelområdet, från Marocko till Somalia, har blivit en frizon för islamister.
”Al Qaida ägde aldrig Afghanistan, men de äger norra Mali”, har Robert Fowler, tidigare kanadensisk diplomat, sagt. Fowler kidnappades 2008 av islamister och hölls fången i 130 dagar. Hans bok ”A Season in Hell” är obligatorisk läsning för den som vill veta hur Al Qaida i Västafrika fungerar.
De franska styrkorna i Mali upptäcker nu också att islamisterna är betydligt bättre utrustade än vad någon hade anat. När de flydde från Ghadaffis Libyen tog de med sig missiler som kan sänka flygplan.
Fulladdade med sofistikerade vapen, miljontals dollar i cash som de fått från kidnappningar, stöd från Qatar och andra arabländer, blir islamisterna en mycket mäktigare fiende för Frankrike än väntat.
Det här kriget är inte över på några veckor, som fransmännen hittills har trott.
Läs min rapport om Mali i islamisternas våld på Frivärld. Klicka HÄR.
Franska styrkor till Mali
Nu händer det saker i Mali. Utländska soldater med tunga vapen har enligt ännu obekräftade uppgifter landat i de centrala delarna av landet, uppger nyhetssajten AllAfrica.com i dag, fredag 11 januari.
Såvitt känt rör det sig om franska styrkor. Frankrike har tidigare bara utlovat logistisk hjälp för att bekämpa de islamister som har erövrat norra Mali.
Frankrikes president Hollande framträdde i dag på en presskonferens i Paris och sade att Frankrike inte kan acceptera att islamister tar över hela Mali, tidigare en fransk koloni.
Islamiststyrkorna sägs nu stå endast 20 kilometer från den kommersiella knutpunkten Mopti i centrala Mali.
FN:s säkerhetsråd har uppmanat till militärt stöd till Mali men detta har fördröjts av flera orsaker. Det råder förvirring i Malis regering efter militärkuppen i mars förra året. Osäkerheten om vem som egentligen styr landet är stor. De viktigaste maktspelarna har inte kunnat enas om hur de al Qaida-anknutna islamisterna i norr skall bekämpas.
Den regionala samarbetsorganisationen Ecowas som domineras av Nigeria har sagt sig vara redo att ta sig an islamisterna. Men regeringen i Bamako, Mali, vill helst inte ha soldater från andra afrikanska länder på sitt territorium.
Allt detta är antagligen väldigt dåliga nyheter för svensken Johan Gustafsson som sedan drygt ett år sitter tillfångatagen av islamister i landet.
Läs vad jag har skrivit tidigare om Mali på min blogg. Sök i nyhetsarkivet här till vänster.
Läs också min långa rapport om Mali på Frivärld. Klicka HÄR.