Svenska budgetstödet går till att döda folk.
Ända sedan jag första gången hörde talas om budgetstöd har jag drivit en journalistisk kampanj för att upplysa allmänheten om vad detta innebär. Budgetstöd betyder att svenska skattebetalare sponsrar statskassan i ett främmande land. Regeringen i detta land kännetecknas garanterat av inkompetens, korruption och ofta ren kriminalitet. En granskning av de regeringar som tar emot svenskt budgetstöd visar att ingen av dem visar intresse för demokratisering och stärkta rättigheter för medborgarna. Det här är en ständigt pågående skandal. Jag skrev om detta i Göteborgs-Posten i mars 2012.
Regeringen har gett upp om biståndet.
Tillsammans med debattören Fredrik Segerfeldt publicerade jag i februari 2012 en text på DN Debatt med anledning av att svenskt statligt bistånd fyllde femtio år. Sanningen att säga är det inte mycket att fira. Under ett halvt sekel har en brokig skara främst afrikanska envåldshärskare fått hundratals miljarder kronor i svenskt bistånd. Nyttan är tveksam, vilket man även erkänner på regeringsnivå. Om inte biståndet fungerat sedan det startade för femtio år sedan – vad är det som talar för att det plötsligt ska börja fungera nu? Läs texten här.
Svenskt bistånd sponsrar kapprustning i södra Sudan
I januari 2011 skrev jag en artikel på DN Debatt som handlar om det svenska stödet till Sydsudans militära upprustning.
“Sverige måste sluta underlätta den militära upprustningen i södra Sudan. Svenska skattebetalare har under decennier sponsrat väpnade konflikter i Afrika. Etiopien, Rwanda och Uganda är några aktuella exempel där svenska biståndspengar direkt eller indirekt har underlättat för regeringar att föra krig. Nu håller vi på att upprepa samma misstag i södra Sudan. Sverige och andra länder bidrar med bistånd till skolor, vägar, sjukvård med mera. Det kan tyckas berömvärt, men det betyder att regeringen i södra Sudan kan satsa sina oljepengar på vapenköp. Det är extremt illavarslande att den svenska regeringen utan betänkligheter ägnar sig åt detta. Den historiska skulden kan bli tung att bära”
Krönika – bistånd och makt.
Jag fortsätter att driva min biståndsskeptiska argumentation, bland annat i Sidas tidning Omvärlden i november förra året.
För några år sedan var jag i Uganda och träffade Andrew Mwenda. Känd tidningsman och fritänkare. Han gav mig en föreläsning om biståndets skadliga effekt på den bräckliga demokratin i Afrika.
Ekonomiskt stöd till en odemokratisk regering stärker naturligtvis denna regerings möjlighet att hålla sig kvar vid makten. Säkerhetspolisen får ökade anslag. Officerare i försvaret får höjda löner vilket garanterar deras lojalitet.
Människor med avvikande åsikter kallas för landsförrädare, förföljs och buras in. Allt detta, menade Mwenda, hände varje dag i hans land Uganda.
Bottenmiljarden.
Under de senaste årtiondena har vi fått bevittna en omvälvning utan motstycke i historien. Massfattigdomen har så gott som utrotats i delar av världen som tidigare varit synonyma med svält och misär. Medan den övriga världen bytt massfattigdom mot ekonomisk utveckling tycks de afrikanska länderna ha kört fast. Tillväxten uteblir, korruptionen härjar, länder faller sönder. Varför hjälper det inte att hjälpa Afrika?
Sverige göder Afrikas diktaturer.
“Efter 40 års bistånd, då västvärlden pumpat in 15 biljoner kronor i u-länderna, står 105 miljoner barn i Afrika utan skolgång. Vatten och toaletter saknas. De fattiga har inte ens råd med myggnät. Trots valfusk och korruption får diktatorer
fortsatt svenskt bistånd. Afrika behöver demokrati.”
Så skrev jag i den här artikeln i Svenska Dagbladet 2007. Sakta, sakta börjar mitt budskap sjunka in hos dem som håller i biståndspengarna.