- Gaza mass graves, Burkina Faso executions, and soaring global hunger: The Cheat Sheet
- EXCLUSIVE: Inside Egypt's secret scheme to detain and deport thousands of Sudanese refugees
- ‘If we survive’: Palestinians in Rafah on fears of an imminent Israeli invasion
- US military aid to be sent to Ukraine right away
- The UN envoy, the controversial aid plan, and Myanmar’s fast-changing war
En thriller före sin tid
Barn på flykt försvinner i Sverige och hamnar i klorna på onda människor som utnyttjar dem sexuellt. Om detta kan vi läsa i bland annat Dagens Nyheter, där Erik Helmerson i ett ledarstick i dag (17/12) tar upp problemet.
Det låter som en ingrediens till en spännande politisk thriller, och det är det också. Jag gav ut den redan 1994 på Albert Bonniers förlag. En främling knackade på dörren heter den och på baksidan kan man läsa:
Det är maj månad med en osannolik värme. Gatuslagsmålen mellan svenskar och invandrare avlöser varandra. En dag påträffas en känd riksdagsman och förespråkare för flyktingars rättigheter bestialiskt mördad. Per Gustavsson, avdankat utrikesreporter, kör taxi i stan och blir oväntat indragen i en konspiratorisk spiral som bara kan sluta med våld och död. Men vem dödar vem – och varför? Vart tog de utländska småflickorna vägen och vilka mörka hemligheter bär egentligen Veronica Östergren på?
Berättelsen utspelar sig i Uppsala under den period då flyktingströmmen från forna Jugoslavien kulminerade. Den beskrevs som en dystopisk fantasi. Det var den inte, jag var bara före min tid. Som vanligt. Recensenten Jörgen Hammenskog skrev så här i Göteborgsposten:
“… den är ruggigt spännande, den kan i svärta och vidrigheter blixtra till som i en James Ellroy-roman och trots sin ibland fladdriga intrig är den stämningsmässigt på något sätt fullt tänkbar .”
Det som var fullt tänkbart 1994 är i dag alltså verklighet.
Trehundratjugoåtta sidor tät spänning med hisnande nutidskänsla, trots att boken är 21 år gammal! En perfekt julklapp.
Köp den direkt av mig, signerad om så önskas, för 150 kronor inklusive porto. Beställ på: bengt(at)ethnopress.se
Rasismen är ett normaltillstånd – del två
”Rasismen är ett normaltillstånd”, skrev jag här på min blogg igår. Det fick samma effekt som när man petar med en pinne i en myrstack. Kommentarerna strömmade in och bloggräknaren noterade 1 228 besök under dagen.
Jag vet inte riktigt vad det var som väckte denna läslust men jag tänker nu utveckla mitt resonemang litet. Det handlar om människors förmåga till samexistens. I Afrika och resten av världen.
Jag reste som reporter till Bosnien under pågående krig i början av 1990-talet och bevittnade hur katolska kroater, ortodoxa serber och muslimska bosniaker dödade varandra. En dag träffade jag en kenyansk FN-officer. Jag frågade honom vad han gjorde för analys av situationen. Han skrattade gott och sade: ”It´s a tribal war”. Det är ett stamkrig. Han sade att han kände igen allt från sin egen kontinent. Demoniseringen av fienden. Framhävandet av olikheter istället för likheter. Hur politiska ledare uppviglade vanligt folk mot varandra genom att utmåla grannarna som fiender, trots att de levt nära varandra i generationer.
När våldet efter valet 2007 bröt ut i Kenya och skördade över ettusen dödsoffer mindes jag hans ord. Bosnien och Kenya – lika som bär.
I Jugoslavien hade nationalstaten kollapsat. I Kenya har nationalstaten inte på allvar börjat byggas, trots att landet varit självständigt i femtio år. De politiska ledare som haft makten har framgångsrikt ”spelat ut det etniska kortet”, som man brukar säga. Landets förste president Jomo Kenyatta gjorde ”tribalism”, alltså stamtänkande till en politisk metod. Hans efterträdare tog efter.
Kenya är ett land där människor först definierar sig efter vilken stam de tillhör, och därefter kallar sig kenyaner.
Tribalismen är ett afrikanskt gissel som hanteras olika i olika länder. I grannlandet Tanzania märks det inte alls lika mycket som i Kenya. Det beror till stor del på att det landets förste president Julius Nyerere aktivt bekämpade tribalismen, i socialismens namn. Etniska motsättningar är betydligt mindre vanliga där än i Kenya.
I Rwanda exploderade en konflikt mellan grupperna hutu och tutsi 1994. Hutuledare gjorde allt för att framhäva farliga skillnader mellan människor som talade samma språk och tillbad samma gud.
I dag är det i lag förbjudet att offentligt tala om hutu och tutsi i Rwanda. Avsikten med det är att begreppen skall suddas ut, kastas på historiens sophög.
I Europa pågår det stora EU-projektet som handlar om att montera ned nationalstaterna och ersätta dem med det som kanske får namnet Europas Förenta Stater. Tanken är att detta skall garantera freden.
Afrika är istället i desperat behov av fungerande nationalstater där tribalismen inte längre får något spelrum.
Allt dessa åtgärder handlar om att bekämpa den lättexploaterade och universella rädslan för Främlingen. En rädsla som – vågar jag påstå – ligger och pyr inom oss alla. Det var det jag menade med att rasismen är ett normaltillstånd, inte en avvikelse.